MCT för GAD – att upptäcka kontroll genom att släppa taget

Diagnosen generaliserat ångestsyndrom (GAD) används för att beskriva när någon upplever ihållande och stark oro som bedöms oproportionerlig i förhållande till vardagliga situationer. Förutom själva oron ingår ofta symtom som muskelspänningar, irritabilitet, koncentrationssvårigheter, sömnstörningar och rastlöshet. Personer med GAD fastnar ofta i långa orostankar och det är också vanligt att man upplever kroppsliga symtom som svettningar, hög puls och magproblem. Enligt vissa uppskattningar kan så många som 8 % av patienterna inom primärvården lida av GAD.

Eftersom det finns mycket att säga om metakognitiv terapi (MCT) vid GAD är detta den första av två texter på ämnet. Denna text är tänkt som en introduktion, medan nästa inlägg kommer att gå djupare in i begrepp och teknik.

“Vanlig oro” kontra “oro för oro”

För att förstå hur MCT ser på GAD behöver vi börja med att skilja mellan två olika typer av oro.

De flesta av oss känner igen en typ av oro som rör vardagliga farhågor, som:

“Tänk om jag sabbar den här arbetsintervjun.”

“Tänk om någonting händer mitt barn.”

“Tänk om andra på den här festen tycker att jag är konstig.”

“Tänk om jag inte är kär i min partner.”

Inom MCT kallas den här typen av oro ibland för typ 1-oro. De flesta oroar sig för sådant ibland – det är i sig inte ett problem. Men för personer med GAD tillkommer ofta en annan typ av oro: oro för själva oroandet, det som i MCT kallas typ 2-oro. Några exempel:

“Tänk om jag oroar mig så mycket att jag tappar kontrollen.”

“Tänk om mitt hjärta tar skada av att jag oroar mig så mycket.”

“Tänk om jag blir utbränd av att oroa mig så här mycket.”

“Tänk om min partner lämnar mig för att jag oroar mig för mycket.”

Vid GAD blir samspelet mellan typ 1-oro och typ 2-oro en ond cirkel. Man oroar sig först för något konkret, får starka reaktioner i kroppen, och börjar sedan oroa sig för att man oroar sig. Det leder till en känsla av att ha tappat kontrollen – och därmed ännu mer oro.

Strategier som ofta används – men sällan hjälper

Inom MCT ser man upplevelsen av kontrollförlust över oro som en central del av lidandet vid GAD. Många upplever att de har försökt allt för att få bukt med sin oro – men att inget fungerar i längden. Två vanliga strategier är:

• Mental problemlösning (som lätt övergår i oroande) 

• Borttryckning av tankar

Låt oss titta närmare på dessa.

Mental problemlösning innebär att man försöker analysera sin oro: tänka logiskt, väga för- och nackdelar, bedöma risker. Det kan ge en tillfällig känsla av kontroll, men leder ofta till att ännu fler frågor och farhågor dyker upp. Ju mer man försöker tänka sig fram till ett lugn, desto mer snurrar tankarna. Det leder lätt till övertänkande som ökar oron i stället för att minska den.

Borttryckning är ett försök att helt ta bort oroliga tankar – kanske genom att distrahera sig eller aktivt tänka på något annat. Det är förståeligt, särskilt om problemlösningen inte har hjälpt. Men många märker att det inte fungerar. Det verkar som att våra hjärnor inte riktigt kan hantera instruktioner som “tänk inte på att något kan hända ditt barn”. Ordet “inte” försvinner, och tanken blir bara starkare. Alternativt lyckas man tänka på annat men måste hålla sig väldigt “mentalt aktiv” för att lyckas, vilket i längden kan bli utmattande.

Både problemlösning och borttryckning har något gemensamt: de är aktiva strategier. Man kämpar antingen för att förstå och lugna sig – eller för att få bort tankarna helt. Målet är att minska obehag eller ta bort tankar. När det inte fungerar är det lätt att dra slutsatsen: “Jag kan inte kontrollera min oro.”

Detta leder oss till den viktiga frågan: När vi försöker kontrollera oro – försöker vi då kontrollera fel saker?

Försöker vi kontrollera fel saker?

För att förstå detta fortsätter vi att undersöka vad som händer när aktiva strategier används för att kontrollera automatiska tankar och känslor. 

Tänk dig att du går förbi ett sjukhus och får tanken: “Tänk om mitt barn blir allvarligt sjukt.” Nästan reflexmässigt följer tankar som: “Vad har vi ätit?”, “Vad sa BVC?”, “Borde jag googla ärftliga sjukdomar?” Dessa brukar kallas för triggertankar. De brukar komma helt automatiskt och ofta samtidigt som orossymtom eller obehagskänslor. Att försöka besvara dessa automatiska tankar i syfte att lugna sig själv innebär att koppla på ett aktivt/strategiskt tänkande och leda in i oroande. Som konstaterat kan detta ge kortsiktigt lugn men ofta även fördjupa osäkerhet och oro på lång sikt. Förenklat så leder de aktiva kontrollstrategierna oss till att försöka lösa oro genom mer oro.

Så ja, enligt MCT:s teori kanske vi försöker kontrollera fel saker:

Det vi försöker kontrollera – automatiska orostankar och känslor – är inte huvudproblemet. Det är vår respons på oron, våra aktiva kontrollstrategier, som driver oron vidare.

Nästa fråga blir då: Vad skulle hända om man inte gick in i dessa tankar? Om man istället lät dem vara?

Hur låter man tankar vara?

När man i en MCT-behandling har kartlagt hur problemlösning och borttryckning fungerar som aktiva, ohjälpsamma strategier, introduceras ett nytt förhållningssätt: losskopplad uppmärksamhet, eller "detached mindfulness" (DM).

Detta är en mer passiv strategi, där man inte försöker ta bort obehaget – men heller inte fördjupa sig i tankar om det. DM handlar om att välja att inte engagera sig i det aktiva oroandet, även om tankarna och känslorna fortfarande är där. Man skulle kunna se det som en “medelväg” mellan oroande och borttryckning - som ibland innebär att man kan känna oro men inte gå in i oroande. 

Vi har skrivit två blogginlägg helt dedikerade till losskopplad uppmärksamhet – du hittar dem här och här.

Detta låter oss återbesöka den viktiga frågan i MCT för GAD:

Om du kunde välja hur mycket du oroade dig – skulle det fortfarande kännas som ett lika stort problem?

Många upptäcker att deras oro faktiskt minskar när de lär sig att de inte måste problemlösa eller trycka bort varje oroande tanke. Man minskar alltså sina försök att kontrollera de automatiska delarna av oro, och vissa upplever att detta ökar deras känsla av kontroll över sin orosproblematik som helhet.

Sammanfattning

• MCT förstår GAD som ett psykologiskt system där oro och försök att hantera oro samverkar och förstärker varandra.

• MCT fokuserar inte i första hand på att ta bort symtom, utan på att förändra hur man förhåller sig till dem.

• En central föreställning vid GAD är: “Jag kan inte kontrollera min oro”. I MCT arbetar man med att utmana denna genom dialog, upplevelsebaserade övningar och hemuppgifter.

Avslutande ord

Som nämnt i introduktionen ovan är MCT vid GAD ett rikt och nyanserat ämne. Denna text har haft som mål att ge en introduktion. Nästa blogginlägg kommer att gå djupare in i hur metakognitioner – alltså tankar om tankar – spelar en avgörande roll i både förståelsen och behandlingen av GAD.

Om du har frågor om behandlingen eller vill veta mer, är du varmt välkommen att boka ett kostnadsfritt informationssamtal.