I denna text beskrivs hur man inom MCT ser på, och behandlar hälsoångest (tidigare kallat hypokondri). Texten är uppdelad i fyra stycken:
Definition av hälsoångest
MCT-förklaringen av hälsoångest
Behandling av hälsoångest med MCT
Sammanfattning och avslutning
Definition
Hälsoångest är ett tillstånd där individen upplever intensiv oro för sin hälsa och tror att vanliga kroppsliga symtom är tecken på allvarlig sjukdom. Vanliga symtom på hälsoångest inkluderar frekvent kropps-scanning, överdriven oro för mindre förändringar i hälsotillståndet och överdrivet vårdsökande. Olika källor ger olika siffror, men uppskattningsvis 1-5% av befolkningen sägs lida av hälsoångest (Sunderland et al, 2013). Denna ångest kan ha betydande konsekvenser för vardagslivet, inklusive social isolering, stort behov av försäkringar från närstående och högt tryck på sjukvårdsresurser.
Den rådande förklaringen för hälsoångest har länge byggt på s.k katastroftolkning av fysiska symtom. Kortfattat säger denna förklaring att att personer som är benägna att katastroftolka symtom (hjärtklappning, hudfläckar, klådor etc) som tecken på att de har en allvarlig sjukdom, utvecklar hälsoångest på grund av detta.
MCT-förklaringen av hälsoångest
Utifrån ovanstående förklaring som bygger på katastroftolkning av symtom, ställde sig MCT-forskare följande fråga: det verkar finnas många personer som katastroftolkar sina somatiska symtom, men inte utvecklar hälsoångest. Finns det en bakomliggande faktor som är bättre på att förklara hur hälsoångest uppkommer?
Förklaringen ur ett MCT-perspektiv är s.k metakognitioner, eller ”tankar om tankar”. Exempel på metakognitioner som är centrala vid hälsoångest är exempelvis:
”Jag kan inte kontrollera min oro för att bli sjuk”
”Jag kan bara bli lugn om jag får rätt diagnos”
”Att oroa mig gör mig sjuk”
”Om jag inte oroar mig finns risk att jag missar viktiga symtom”
”Om jag tror det värsta kommer jag vara förberedd”
En studie av Bailey och Wells (2016) fann stöd för att metakognitioner är en central faktor för sambandet mellan katastroftolkning av somatiska symtom och utvecklandet av hälsoångest. Det verkar med andra ord inte bara vara katastroftolkning av symtom som spelar roll för utvecklandet och vidmakthållandet av hälsoångest, utan även våra tankar om hur kontrollerbar, hur farlig och hur nyttig oro över symtom är. Detta kommer att göras än tydligare i nästa stycke som fokuserar på hur behandling av hälsoångest med MCT är upplagd.
Behandling av hälsoångest med MCT
MCT-protokollet för hälsoångest är ännu under utveckling men i en studie från 2024 användes ett behandlingsförlopp som i stora drag kan sammanfattas som:
Fallformulering
Övning i metakognitiv flexibilitet
Synliggörande och ifrågasättande av problematiska metakognitioner
Vidmakthållandeplan
Då steg 1 och 4 är sig mycket lika i olika metakognitiva behandlingar kommer mer tid att läggas på att beskriva innehåll i steg 2 och 3.
Övning i metakognitiv flexibilitet för hälsoångest
Patienten får hjälp att se skillnaden på en så kallad triggertanken (exempelvis tanken ”tänk om jag har cancer”) och oroande för triggertanken (exempelvis mental genomgång av katastrofscenarion, fundera på om man ska ringa sin vårdcentral, eller utvärderande av sitt senaste läkarbesök för att minnas om man listade sina symtom utförligt nog). För många patienter är upplevelsen av oro att triggertanke och oro är helt synonyma och att man inte har någon kontroll över hur trigger övergår i oro. Tankesättet "vi verkar inte kunna välja vilka tankar vi får, men man kanske kan välja vad man gör med dem" kan då bli hjälpsamt.
De vanliga interventionerna som går under begreppet detached mindfulness (läs mer här och här) används för att stärka upplevelsen av att det går att se, notera och välja att inte engagera sig i triggande tankar rörande sjukdom. Så kallad uppmärksamhetsträning (läs mer här) används för att stärka flexibilitet i var man lägger sitt fokus och för att erbjuda ett alternativ till den kroppsskanning som är vanlig vid hälsoångest.
Synliggörande och ifrågasättande av problematiska metakognitioner
I detta stadie börjar man arbeta med antaganden av typen listade ovan.
”Jag kan inte kontrollera min oro för att bli sjuk”
”Jag kan bara bli lugn om jag får rätt diagnos”
”Att oroa mig gör mig sjuk”
”Om jag inte oroar mig finns risk att jag missar viktiga symtom”
”Om jag tror det värsta kommer jag vara förberedd”
Vanligast och av störst betydelse för behandlingen är antaganden om okontrollerbarhet, som de två första påståendena uttrycker. Dessa ifrågasätts genom att man efter övning i att notera skillnad mellan triggertanke och oro övar på att förlägga oron på en s.k. orosstund, i syfte att undersöka om det verkligen är så att ens oro är okontrollerbar. Börjar man rucka på det antagandet kan man sedan undersöka resterande påståenden.
Hjälpsamheten hos påståenden såsom ”oro gör mig sjuk” ifrågasätts på olika sätt, bland annat dialog och beteendeexperiment. I dialog undersöks patientens tolkning av påståendet och vilka fördelar och nackdelar som finns av att fortsätta ha det antagandet. Beteendeexperiment kan inkludera att man i sessionen försöker öka oro i korta stunder och sedan tala om på vilka sätt man kan ha tagit skada av detta, eller om upplevelsen av “oro” och “ta skada” tidigare har blandats ihop för patienten.
På liknande sätt arbetar man med att synliggöra och rucka på olika antaganden om att man måste uppmärksamma olika symtom för att snabbt kunna söka vård om det behövs. Även här finns olika tillvägagångssätt. I dialog får kanske patienten frågor som ”blir det lättare att oroa sig mindre om man också tänker att man måste vara konstant vaksam på din kropp och dina symtom?” samt genom beteendeexperiment där man oroar sig mer vissa dagar och mindre vissa dagar och jämför utfallet av dem. Ofta får man då syn på att mindre uppmärksamhet på det egna måendet friar upp tid och energi åt annat, utan att man blir sjuk eller missar symtom.
Sammanfattning och avslutning
Denna översiktliga bloggtext är för kort för att gå igenom alla facetter av MCT för hälsoångest, men önskar skicka med några central punkter:
Våra tankar om tankar (metakognitioner) verkar spela roll för utvecklande av hälsoångest
Genom att jobba med metakognitioner finns chans att hjälpa personer förhålla sig till oro över sjukdom på ett nytt sätt
Som den uppmärksamme läsaren noterar är det inte argumentation om sannolikheten att bli sjuk som ligger i fokus i metakognitiv terapi. Ingen kan vara helt säker på att man inte kommer att få cancer. Men vad vi med större säkerhet kan säga är att personer som är oroliga för att få cancer, och har problematiska metakognitioner om oro, kommer att lida mer än personer som ”bara” är oroliga för att få cancer. Och då är det metakognitioner som behöver behandlas.
Preliminära studier på MCT för hälsoångest (Bailey & Wells, 2024) visar lovande resultat. 10 patienter med hälsoångest behandlades med 12 MCT-sessioner och jämfördes med 10 väntlistepatienter för att utvärdera behandlingens effekt. 80% av MCT-patienterna låg efter genomförd behandling under cut off-värde för hälsoångest, det vill säga bedömdes botade. Detta resultat höll även i sig vid uppföljning sex månader senare. Vi hoppas se fler och större studier på MCT för hälsoångest för att ytterligare stärka evidensen för denna behandling.
Litteratur
Bailey, R & Wells, A. (2016). Behaviour research and therapy. Is metacognition a causal moderator of the relationship between catastrophic misinterpretation and health anxiety? A prospective study.
Bailey, R & Wells, A (2024). Journal of affective disorders reports. Feasibility and preliminary efficacy of metacognitive therapy for health anxiety: A pilot RCT.
Sunderland M, Newby JM, Andrews G. (2013) Br J Psychiatry. Health anxiety in Australia: prevalence, comorbidity, disability and service use.