Detached mindfulness (DM) är en central del av MCT och används för behandling av samtliga diagnoser som tas upp i manualen från 2009 (Depression, GAD, PTSD, OCD). Nedan följer några vanliga frågor och svar om detta centrala begrepp.
Vad är Detached Mindfulness?
Detached Mindfulness är ett ickevärderande och icke-ingripande förhållningssätt till tankar och känslor. Mindfulness-delen av DM handlar om att skapa medvetenhet om inre och yttre sensationer, och detachment-delen om att inte försöka påverka dem. Båda dessa komponenter är viktiga för att man skall få syn både på processerna oro och ältande, och för att man skall kunna välja att svara på sina oros- och ältandetriggers på nya sätt.
Exempel på en övning man kan använda för att introducera konceptet DM inom MCT är övningen “fri association”. I omgångar säger terapeuten olika slumpmässigt valda ord och patientens uppgift är att följa de spontana associationer hen får utan att försöka påverka eller styra dem. Övningen brukar göras i omgångar med pauser emellan för att klara upp eventuella svårigheter. Ofta behöver man öva ett par omgångar för att få syn på olika tankeimpulser som att vilja “tänka bra saker” eller “ha bra svar till psykologen”. Dessa impulser är uppmaningar till tankekontroll, vilket man i DM vill komma ifrån. Att påtala detta brukar hjälpa patienter att ta ännu ett steg tillbaka från sina tankar och låta dem komma och gå som de vill. När man bara “låter tankar vara” på det här sättet, utan att försöka få bort dem eller etikettera dem som bra eller dåliga, har man applicerat detached mindfulness på dem. Man kan i detta skede av övningen använda ord som vanligtvis triggar mer oro/ältande, och träna på att applicera DM även på dessa.
Vad är skillnaden på Detached Mindfulness och “vanlig” mindfulness?
För det första är DM, som det används i MCT, inte en aktivitet. Patienten uppmuntras inte att öva på DM i en viss tidsperiod per dag, genom andningsövninar, kroppsskanningar eller liknande. Man uppmanas heller inte göra exempelvis “fri association” utanför sessionerna. Övningarna är snarare ett sätt för patienten att återupptäcka att det går att ha olika triggande tankar utan att göra särskilt mycket med dem. För det andra är DM inte besläktat med några andlighets- eller meditationspraktiker.
En poäng med att särskilja DM från "vanlig" mindfulness och försöka snäva ner dess innebörd är att göra det så tydligt som möjligt vad det är vi övar på i terapirummet, både för patienter och andra behandlare. En snävare definition hjälper oss lättare utröna vad som bäst hjälper patienter, och varför det gör det.
Varför behöver man trycka på detachment- begreppet i MCT?
Många som söker MCT upplever att de “tänker för mycket”. Då är medvetenhet inte det stora problemet - patienten upplever kanske tvärtom att hen är för medveten om tankar, känslor och symtom. Samtidigt är patienten kanske mindre medveten om sätten hen värderar, etiketterar och försöker kontrollera dessa tankar, känslor och symtom. Har man till exempel ångest och är övertygad om att ångest är farligt, kan det vara hjälpsamt att arbeta med detachment för att passivt betrakta sina orostankar på avstånd och inte göra så mycket med dem. Detta gör att patienten kan se att inte bara ångesttankar utan även värderingen av ångest (metakognitionen “ångest är dåligt”) kan spela en roll i hens problematik. Därefter kan man börja arbeta på att modifiera patientens metakognitioner, och hjälpa hen applicera DM på sina triggers, istället för att oroa sig eller grubbla över dem.
Comments