Metakognitiv terapi (MCT) bygger på några grundläggande behandlingsinterventioner, varav en av de mest centrala är upplevelsebaserade övningar. Nedan kommer några av de vanligaste övningarna man gör i MCT att förklaras. Notera att övningar alltid sker efter att man gjort en så kallad fallkonceptualisering och lagt upp en preliminär behandlingsplan för att kunna anpassa övningarna och dialogen omkring dem till varje patients individuella behov.
Fönsterövningen
I denna övning används en fönsterruta och en whiteboardpenna för att erfara perspektivtagande och flexibilitet i förhållande till triggande tankar. Inledningsvis kommer patient och terapeut överens om ett ord som kan vara triggande för patienten, exempelvis “panik” eller "tänk om...". Terapeuten skriver därefter ordet på terapirummets fönsterruta. Patienten ombeds först berätta vad som händer inom hen när den tänker på ordet ifråga. Sedan får patienten instruktionen att beskriva miljön utanför terapirummet som syns genom fönsterrutan. Efter en stunds beskrivande pratar terapeut och patient om hur närvarande det triggande ordet var under tiden hen beskrev omgivningen. Ofta är svaret “inte alls”, vilket kan leda till en perspektivgivande diskussion om var vi väljer att lägga fokus när triggande tankar kommer. En viktig poäng att trycka på här är att det triggande ordet står kvar på rutan hela tiden, och att patienten uttryckligen instrueras att inte försöka “tänka bort” ordet, utan kommer ofta på att hen fokuserat mindre på det rent spontant.
Övningen fungerar då många upplever att det blir ett sätt att hitta ett slags mellanläge mellan att tänka aktivt på saker som bekymrar dem å ena sidan eller att aktivt trycka bort jobbiga tankar å andra sidan. Att “titta rakt igenom” vissa tankar, som vissa känner att de kan göra under denna övning, kan erbjuda ett nytt förhållningssätt till olika triggande tankar man får i sin vardag.
ATT (Attention Training Technique)
Detta är en övning som använder olika ljud för att utforska vilken förmåga man har att styra sitt fokus, och vilken roll fokus spelar i patientens problembild. Under ATT ombeds patienten att skifta sin uppmärksamhet mellan olika ljudkällor i och utanför terapirummet. Instruktionen från terapeuten kan låta ungefär så här.
“Nu vill jag att du riktar allt fokus åt ljudet av fläkten här i rummet. Inga andra ljud spelar någon roll. Om du får tankar eller funderingar om själva övningen eller din förmåga att hålla fokus, bara notera dem och flytta varsamt din uppmärksamhet tillbaka till fläkten. … Nu byter vi och jag vill att du istället lyssnar till regnet på fönsterblecket…”
Man övar först bibehållen uppmärksamhet där fokus ligger på enskilda ljud i cirka 20 sekunder, därefter skiftande uppmärksamhet med snabbare byten mellan ljudkällor, sedan delad uppmärksamhet där patienten ombeds försöka ta in så många ljud som möjligt. Efter detta avslutas övningen och patienten får åter skatta hur mycket hens fokus riktas inåt/utåt. Ofta upplever många att övningen hjälpt dem skifta fokus utåt, och att de under själva övningen inte oroat sig eller grubblat så mycket som de brukar göra i vissa andra situationer. Genom noggrann dialog instrueras patienten öva på ATT hemma, inte i syfte att ångestlindra utan att fortsätta utforska länken mellan fokus utåt och psykologiskt välmående, och för att undersöka vilken makt patienten själv har att skifta sitt fokus från de egna tankarna och känslorna till världen utanför.
SPACE
Denna övning är en vidareutveckling av ATT som är mycket lik till sin utformning. Den stora skillnaden ligger i att man i SPACE inte utgår från olika ljudkällor utan från platser/riktningar. Istället för att säga “lyssna på fläkten” som i ATT blir instruktionen “lyssna till alla ljud, eller bristen på ljud, som finns på din högra sida” i SPACE. Tillägget innebär med andra ord att man i SPACE kan ombeds att “lyssna” i riktningar där det inte finns något ljud, vilket många upplever är mer utmanande än att rikta sitt fokus i riktningar där det finns ljud. I alla andra avseenden är ATT och SPACE mycket lika varandra.
Fri association
Detta är en av de mest kända MCT-övningarna som används för att illustrera skillnaden på
“aktivt” och “passivt” förhållningssätt till tankar och känslor. Terapeuten säger olika slumpmässigt valda ord, ofta en blandning av neutrala och triggande ord, och patientens uppgift är att på avstånd betrakta de associationer och tankar som väcks av orden. Nyckeln här ligger i att många vill styra sitt tankeinnehåll i reaktion till det som spontant dyker upp: försöka få bort “dåliga associationer” och hålla kvar i bra sådana. Detta är exempel på ett slags målstyrt och aktivt tänkande man i övningen försöker att göra mindre av genom att vara mer passiv och betraktande. Läs mer här om hur det kan låta mellan terapeut och patient under en övning i fri association.
Tiger-övningen
Denna övning är liksom både fönsterövningen och fri association en övning i Detached Mindfulness eller losskopplad uppmärksamhet där syftet är att utforska skillnaden mellan målstyrt tänkande (dit grubblande och oro räknas) och just losskopplat tänkande, som tillåts ske utan krav på att man skall “komma fram till” eller “lösa” någonting. I tigerövningen utforskas detta genom att patienten ombeds föreställa sig en tiger, och för en stund bara betrakta bilden hen får upp. Exempel på hur instruktioner kan låta lyder:
“Den får se ut hur som helst, röra sig eller sitta stilla, göra ljud eller vara tyst, det spelar ingen roll. Bara låt bilden du får fram göra vad den vill, försök inte att påverka den.”
Detta åtföljs ofta av en dialog om eventuella skillnader patienten upplever mellan detta sätt att förhålla sig till tankar, och hur hen i vardagen förhåller sig till orostankar.
Vanliga frågor och klargöranden
Kan man göra de här övningarna på egen hand?
Det är en svår fråga att svara på. Självklart kan du göra fönsterövningen hemma; allt som behövs är en penna och en fönsterruta. Men eftersom många upplever att det är kombinationen av övningar och diskussioner om upplevelserna i övningarna som hjälper dem, finns risken att man tappar en viktig del av dem genom att göra dem själv. En potentiell fallgrop med att göra övningarna själv är dessutom att man gör dem med ohjälpsamma mål, såsom att “bli av med tankar” eller “bli av med ångest i stunden”, vilket inte är övningarnas syfte.
Vi som jobbar med detta är självklart partiska när vi säger “övningar i samråd med en utbildad MCT-terapeut är bäst”, men det rådet baseras bara på ren välvilja. Dels välvilja mot personer som söker MCT och förtjänar att få bra hjälp med sina problem, och dels välvilja mot MCT som metod, som förtjänar behålla sitt goda rykte genom att dess tekniker och övningar används på ett ansvarsfullt och professionellt sätt.
När man går i MCT, får man de här övningarna i hemuppgift?
Ja, på olika sätt. ATT och SPACE ges oftare som “övnings-hemuppgifter”, det vill säga patienten instrueras att sätta sig och öva i cirka 10 minuter om dagen. För andra övningar uppmanas patienten snarare att bredda det tankesätt som introduceras i övningarna till vardagliga situationer där de oroar sig eller ältar. Så man säger inte “gör fönster-övningen 10 minuter om dagen” utan har en dialog om hur essensen i övningen kan appliceras på vardagliga situationer. Till exempel skulle en sådan dialog kunna avslutas så här:
“Så nästa gång du får en orostanke, skulle du kunna testa att göra som vi gjorde idag? Nästan som att du för ditt inre öga “ritar upp” tanken på din näthinna och låter den vara där medan du gör andra saker, och ser vad som händer. Låter det som en rimlig grej att testa?”
Avslutning
Gemensamt för samtliga övningar är som sagt kombinationen av upplevelse och dialog. Det är väldigt svårt att prata sig till upplevelsen av losskopplad uppmärksamhet, men det är även svårt att omsätta sina upplevelser utan att prata om vad som händer och hur det kan appliceras i vardagen. Detta flöde mellan övning och dialog utgör en stor och viktig del i alla MCT-behandlingar, hoppas att du som läsare fått svar på eventuella frågor om vad MCT-övningar går ut på.
Comments