PTSD utifrån metakognitiv terapi - teorin bakom och effektiv behandling

Uppdaterat: 12 okt.




Metakognitiv terapi har i pilotstudier visat sig vara en skonsam men samtidigt lovande metod för att behandla PTSD (Wells & Colbear, 2012) (Wells et al., 2008). Unikt för MCT mot PTSD är att man inte lägger mycket tid på att utforska själva traumat. Man fokuserar mer på att synliggöra och förändra olika tankeprocesser som oro och ältande, som kan vidmakthålla PTSD-symtomen. Denna text kommer förklara teorin bakom varför detta är möjligt och verksamt.


Texten går först igenom definitionen och symtom på PTSD. Därefter kommer de ovannämnda tankeprocesserna som vidmakthåller PTSD redovisas, samt hur dessa relaterar till fenomenet “metakognitioner”. Slutligen kommer texten ge inblick i hur en vanlig session i en PTSD-behandling utifrån MCT kan se ut.


Definition och symtom


Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är ett tillstånd som kan drabba den som varit med om extremt påfrestande situationer (olycka, rån, naturkatastrof, sexuellt våld eller mycket svår förlossning, exempelvis). Symtom innefattar bland annat återkommande påträngande tankar om traumat, negativa förändringar av sinnesstämning, lättskrämdhet och undvikanden.


Tankeprocesser


Tankeprocesser som spelar roll för metakognitiv behandling för PTSD är bland annat oro, ältande och att undvika olika situationer, men även så kallad “gap filling” och “hotmonitorering”.


Ältande i PTSD tar ofta formen av ett ”varför?”. Man försöker komma fram till varför det som hände hände, eller vems fel saker var. Oro tar ofta formen av ett ”tänk om” och handlar mer om att inte vilja erfara något som liknar den traumatiska händelsen igen. Utöver detta händer det att personer undviker faktiska situationer eller personer, för att inte komma i kontakt med någonting som kan påminna om traumat.


Gap filling liknar på vissa sätt ältande i den bemärkelsen att man återbesöker tankar eller minnen i hopp om att ”fylla i luckor” och nå full förståelse över vad man varit med om och då få viktig information om varför det som hände hände så att man kan undvika det i framtiden. Hotmonitorering innebär att patienten skannar sin omgivning efter potentiella faror.


Metakognitioner och PTSD


Metakognitioner är, enkelt uttryckt “tankar om tankar”. Exempel på en metakognition som kan finnas hos en PTSD-patient är “det kan vara bra att tänka på traumat, för då kommer jag bättre förstå mig själv”. Även tanken “jag kommer aldrig komma över detta” är exempel på en vanlig metakognition vid PTSD. Metakognitioner är i början ofta dolda och kan vara svåra att få syn på utan input från någon som är insatt i metoden.


Sammanfattar man ovanstående är det framförallt tre saker som är av stor vikt när man kartlägger och behandlar PTSD med MCT.


  1. Vilka symtom upplever patienten?

  2. Ägnar sig patienten åt gap filling, oro, ältande, hotmonitorering eller undvikande?

  3. Vilka metakognitioner präglar patientens inställning till sig själv, sitt tänkande och sina symtom?


När patient och terapeut gjort en fallformulering enligt ovan arbetar man med att minska de maladaptiva tankemönstren, samtidigt som man även förändrar metakognitionerna som styr patientens inställning till sina symtom och vad man kan göra åt dem. (Wells, 2009)


En vanlig session


I en vanlig session för man ofta en dialog om fördelar/nackdelar med att älta, oroa sig eller undvika situationer. Ofta finner man att dessa processer förvärrar existerande symtom som lättskrämdhet eller nedstämdhet. Denna dialog görs parallellt med att man introducerar detached mindfulness (se denna bloggpost för att läsa mer) och utmanar tankar om ältande och oros okontrollerbarhet. En session kan avrundas genom att ge en hemuppgift som går ut på att skjuta upp exempelvis ältande till en avsatt stund på kvällen, och försöka att inte älta under dagen. Så här kan en terapeut sammanfatta en session i början av en PTSD-behandling:


“Som vi såg verkar det som att dina symtom kan bli värre om du ofta går igenom det som hänt dig, och det bidrar också till känslan av att du inte kan kontrollera dina tankar. Men som vi kunnat konstatera är det skillnad på att få en triggertanke som “tänk om något liknande händer igen”, och att svara an på denna trigger genom att försöka motarbeta den. Tills vi ses nästa gång vill jag att du försöker stanna upp och observera triggertankar som kommer under dagen: de får komma, de får kännas jobbiga. Du ska inte försöka få dem att försvinna, men inte heller ägna dem uppmärksamhet genom att älta deras innehåll. Öva på att skjuta upp detta till en ältandestund på kvällen, då du får tänka på dem i 15-20 minuter. Om du glömmer att plocka fram tankarna igen när den stunden kommer så är det inga problem - huvudsyftet är att inte ge dem tid och energi under dagen.”


Under nästkommande sessioner utvärderas hemuppgifter och ytterligare övningar i detached mindfulness görs. Genom fortsatt dialog ifrågasätter man även tankar om eventuella fördelar med oro/ältande och gap filling som patienten kan ha. Efter avslutad behandling är förhoppningen att patientens symtom minskar till följd av mindre ältande, oro, gap filling och undvikande. Att förändra metakognitoner om tankars betydelse, användbarhet och kontrollerbarhet har hittills visat sig ett lovande sätt att åstadkomma detta.


Litteratur:


Wells, A & Welford, M & Fraser, Janelle & King, Paul & Mendel, Elizabeth & Wisely, Julie & Knight, Alice & Rees, David. (2008). Chronic PTSD Treated with Metacognitive Therapy: An open trial. Cognitive and Behavioral Practice. 15. 85-92.


Wells, A (2009). Meta-Cognitive Therapy for Anxiety and Depression. Guilford Press.


Wells, A & Colbear JS. (2012) Treating posttraumatic stress disorder with metacognitive therapy: a preliminary controlled trial. J Clin Psychol. Apr;68(4):373-81. doi: 10.1002/jclp.20871. PMID: 24469928.

76 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla