I detta blogginlägg tittar vi närmare på fenomenet perfektionism och dess baksidor - oro, nedstämdhet och självkritik - och hur dessa kan förstås utifrån ett metakognitivt perspektiv. Notera att det inte finns mycket forskning på ämnet och att nedanstående text bör förstås som ett sorts skiss till en förklaring, inte som en redogörelse för en vetenskapligt prövad teori. Resonemangen är alltså författarens egna, men utgår i vanlig ordning från principerna i MCT-litteratur av bland andra Adrian Wells och Göran Parment.
Vinjett - ett fiktivt fall
“Deadline är om två dagar. Senast 23:59 på fredag ska hemtentan laddas upp. Det känns skitjobbigt. Jag började skriva för flera veckor sedan och har lagt tid varje dag, men känner att varje gång jag närmar mig att bli klar så får jag syn på något i början av texten som jag inte svarar på i slutet, eller något i slutet som inte har tillräckliga belägg i början och då känns det jättejobbigt och som att allt jag gjort är för dåligt. Vi har en gruppchatt där vi försöker hjälpa varandra att bolla idéer och korrläsa texter. Alla andras uppsatser är så mycket bättre än min. Jag sover sämre och sämre - på nätterna är det svårt att få tankarna om tentan att sluta snurra. Ibland kommer jag på sätt jag kan lösa vissa formuleringar eller stycken precis medan jag sjunker in i sömn, och då känns det som att jag antingen måste memorera dem genom att rabbla dem för mig själv, eller så skriver jag kort ner det och skickar ett mail till mig själv för att inte glömma. Ibland när jag läser det nästa morgon förstår jag inte vad jag menade, men ibland går det att tyda och hjälper mig vidare. Det känns som att jag inte kan släppa tankar på tentan annat än genom att träna hårt, men jag känner mig ofta så trött att jag inte kommer iväg, och så känner jag mig värdelös för att jag låter bli att göra saker som är bra. Jag önskar att jag bara kunde känna ‘good enough’ med någonting någon gång.”
Trigger, respons och konsekvenser
Det verkar som att personen i vinjetten fastnar i en hel del oro och grubblande om sin hemtenta. Om vi försöker strukturera upp berättelsen ovan i lite mer kliniska termer verkar det framträda ett samband mellan vilka tankar personen får, vilka strategier som används för att möta dem, och utfall på måendet.
Triggande tankar:
“Jag har missat något i min text”
“Detta och detta stycket följer inte naturligt på varandra”
“Jag är dålig som inte tränar”
Respons:
Personen verkar svara an på ovanstående triggande tankar med mer tankar och beteende; att skriva på sin text, mentalt problemlösa saker, vrida på olika formuleringar, maila sig själv för att inte glömma saker, men också kritisera sig själv mentalt och jämföra sig med sina kursare. Sammantaget verkar personens respons innehålla en hel del oro och grubblande, utöver arbete på själva hemtentan.
Konsekvenser:
Sömnen verkar påverkas av att oroa sig för tentan och vakna upp för att maila lösningsförslag till sig själv, självkritik verkar leda till nedstämdhet, och att lägga så mycket mental energi på tentan även utanför ren “skrivtid” leder till trötthet.
Någonting vi också ser hintar av i vinjetten är att personen har föreställningar om hur hen borde tänka, och hur hens tankar fungerar. Inom MCT kallar vi dessa för metakognitioner eller meta-antaganden.
Meta-antaganden
Vi ser ett meta-antagande som uttrycks rakt ut, nämligen “det känns som att jag inte kan släppa tankar på tentan annat än genom att träna hårt” vilket vi i MCT skulle kalla ett antagande om okontrollerbarhet. Essensen i uttrycket är ungefär “jag kan inte välja att sluta grubbla, jag måste distrahera mig”. Detta verkar bli ett problem för personen när hen känner sig blockerad från sin strategi som är att träna. Då okontrollerbarhets-antaganden är ett slags negativa tolkningar av sin egen förmåga brukar de ingå i kategorin vi kallar negativa meta-antaganden.
Det verkar också finnas en hel del positiva meta-antaganden, alltså tankar om att grubblande, jämförande eller oro kan löna sig på sikt. Dessa uttrycks inte rakt ut men vi kan se konturer till antaganden såsom: ¨
“Om jag får en tanke om min hemtenta när jag gör något annat så måste jag försöka minnas den”
“Att bearbeta olika tankar om hur jag kan förbättra mig hjälper min prestation”
“Att jämföra mig med andra kommer att hjälpa mig se mina fel och bli bättre”
“Om jag lägger tillräckligt mycket tid kommer jag att bli nöjd”
Att “bli nöjd” är ett intressant mål som många nog kan känna igen sig i men som kan vara svårt att uppnå då det lätt leder en till att överpröva olika problemlösningar om känslan “nöjdhet” uteblir. Nästa stycke kommer att handla om hur våra målsättningar kan samspela med oro och grubblande över prestation.
Inre och yttre mål
Den sista formuleringen i vinjetten är värd att stanna lite vid. Personen uttrycker en önskan att känna sig “good enough”, vilket är högst förståeligt. Men på samma sätt som att en orolig persons mål “bli lugn” är förståeligt och lätt att sympatisera med bjuder det in till frågor om långsiktiga effekter. Ska man alltid göra någonting när man känner sig otillräcklig? Finns risken att man förlänger sådana känslor genom att fästa stor uppmärksamhet på dem? Finns risken att ens försök att stilla otillräcklighetskänslor stjäl energi som skulle kunna läggas på faktiska arbetsuppgifter? Svaret ur ett MCT-perspektiv: ja, troligen.
Sammanfattningvis kan vi se att perfektionism kan bli ett problem om baksidan av höga ambitioner och arbetsmoral blir oro och grubblande. Ur ett MCT-perspektiv kan vi se oro och grubblande för den egna prestation som en ohjälpsam intern strategi för att komma vidare i sitt arbete och stilla känslor av otillräcklighet. Problemet som uppstår är att de mentala processerna oro och grubblande verkar skapa starkare känslor av otillräcklighet och öka risken att man fastnar i negativa tankeloopar som påverkar andra aspekter av livet.
Vad kan MCT föreslå för lösning?
Synliggöra och utmana meta-antaganden om prestation, jämförande, oro och grubblande.
Erbjud och öva på nya strategier för att handskas med negativa tankar och otillräcklighetskänslor (som detached mindfulness, läs mer här och här)
Synliggör och utmana de inre och yttre mål som finns i prestationssituationer. Hjälp till att skifta till mål som är förenliga med andra strategier än oro och grubblande.
Perfektionism är inte en klinisk diagnos och många som uppfattar att de har “en släng” av det behöver kanske aldrig få professionell hjälp. Syftet med denna text är inte att patologisera människor som vill göra ett bra jobb, utan att lägga fram en teori för hur vi kan förstå mekanismerna bakom vissa kända baksidor med hårt arbete och höga ambitioner. Får vi mer studier och data på MCT vid perfektionism kan vi i bästa fall visa ännu fler människor att det går att göra bra ifrån sig på sina olika ansvarsområden, men utan att oroa sig för dem.
Comments