Kan samma beteende (till exempel att gå och träna) både vara uttryck för distraktion och att ha valt att inte engagera sig i sina tankar?
Konceptuellt, ja. Vad som gör skillnaden mellan om det är distraktion eller ej är målet med aktiviteten. Jämför de här påståendena.
Person 1: “Jag har massor av ångesttankar. Jag måste gå och träna för att tänka på någonting annat.”
Person 2: “Jag har massor av ångesttankar. Men jag hade tänkt träna, så jag går och gör det och låter tankarna vara utan att göra så mycket med dem”.
Även om detta exempel överdrivs för pedagogisk tydlighet kan vi se vissa viktiga skillnader. Person 1 har som uttalat mål att träningen skall distrahera från ångesten. Detta kan göra att personen under själva träningen ställer sig frågan “funkar det, känner jag mindre ångest?”. Personen riskerar då att rikta del av sitt fokus tillbaka till sina ångesttankar, för att se om träningen haft “effekt”. Man kan då hamna i tankarna än en gång. Jämför detta med person 2. Här finns inget uttalat mål med aktiviteten, vilket ger bättre förutsättningar för att engagera sig mindre i sina tankar och gör att det inte inbjuder till samma skanning, självutvärdering och inåt-fokus.
Varför är distraktion som strategi ett problem, om det sänker ångest?
Distraktion kan vara ett problem för att det inbjuder antingen till tankesupression (“jag får inte ha de här tankarna”) eller till inåt-fokus och fortsatt utvärderande av det egna måendet, som vi såg hos Person 1 ovan. Detta är processer man i MCT vill hjälpa patienten göra mindre av. Ett annat potentiellt problem är att personer som använder distraktion för minskad ångest kan tillskriva sin ångestlindring till själva distraktionsaktiviteten som sådan. Slutsatsen kan då bli “träning sänker ångest”, istället för “jag kan kontrollera hur mycket uppmärksamhet jag lägger på ångesttankar.” Sker detta riskerar metakognitioner som “jag kan inte välja vad jag gör med mina tankar" att bestå. I MCT vill vi på sikt modifiera den här typen av tankar, och därför jobbar vi med att kartlägga och utmana ångestlindrande distraktionsstrategier på olika sätt. Ett sådant sätt är att introducera Detached Mindfulness (läs mer om det här) som alternativ till distraktion
Finns det risk att Detached Mindfulness blir verktyg för distraktion?
Om detached mindfulness (DM) används på rätt sätt blir det inte en distraktionsstrategi. För att DM ska användas på rätt sätt är det viktigt att MCT-terapeuten ger en tydlig förklaring för vad DM är och hur det ska användas. Uppstår missförstånd här finns samma risker med DM som med träningsexemplet ovan.
Det är målet med detached mindfulness som styr om det används för distraktion/undvikande eller ej. Om målet formuleras som “jag gör detached mindfulness för att få mindre ångest” blir det en distraktions- eller copingstrategi, och är då inte detached mindfulness. Är målet å andra sidan att låta tankar komma och gå, utan att varken trycka bort dem eller ge dem bränsle, är det detached mindfulness. Här ligger som sagt ansvar på att MCT-terapeuten följer upp och undersöker hur klienten använder DM, och adresserar eventuella missförstånd som kan uppstå.
Kommentarer