top of page

MCT - Steg för steg




Denna text kommer att förklara varför MCT-terapier har den utformning de har, och ge mer information om vad varje behandlingssteg inriktar sig på.


Steg 1 - Fallformulering. Vad är det och varför är den viktig?


En fallformulering är ett sätt man i MCT ringar in problematiken en person söker för. Den skapas genom att terapeuten ställer ett antal frågor om en konkret situation i närtid där patienten upplevde lidande på grund av den problematik de söker för.  Frågorna ringar in de aktuella symtomen, personens tankar/farhågor om sina symtom samt personens egna strategier för att hantera dem. Detta formar underlaget för behandlingen.


Steg 2 - Okontrollerbarhet. Vad menas med det?


Många som söker för psykologiskt lidande upplever att de saknar kontroll över sina symtom. Tidigt i behandlingen undersöks frågor såsom:


  • Vad innebär “kontroll” för dig?

  • Kan man välja vilka tankar/känslor man får?

  • Är det ett hjälpsamt mål att aldrig få negativa tankar? 

  • När man väl fått en tanke/känsla, kan man välja vad man gör med den?

  • Om du upptäckte att du hade kontroll över din oro, [om det är detta patienten söker för] hade den varit ett lika stort problem för dig? 


Genom upplevelsebaserade övningar som går under namnet Detached Mindfulness (läs mer om det här) arbetar man med att upprätta ett mer betraktande förhållningssätt till tankar och känslor och märka skillnaden på att ha en tanke och att göra någonting med den. Målet med detta stadie är inte att få kontroll över vilka tankar eller känslor som uppstår spontant inom oss, utan att kontrollera/välja hur vi går vidare med denna. Om patienten känner skillnad och att hen inte fastnar på samma sätt i ohjälpsamma tankeloopar kan man i behandlingen gå vidare till nästa steg.


Steg 3 - Negativa metakognitioner - Är symtom farliga?


“Negativa metakognitioner” är ett samlingsnamn för tankar om att olika symtom är farliga, skadliga eller säger någonting negativt om en själv. Exempel kan vara:


  • "Oro leder till stress och gör en utbränd"

  • “Sen jag blev deprimerad fungerar inte min hjärna längre"

  • “Jag kommer aldrig att bli normal igen efter det trauma jag upplevde”


De olika negativa tolkningar personer har av sina symtom brukar ha två tydliga funktioner. De brukar göra att man blir mer uppmärksam på dem och gör aktiva försök att bli av med dem, vilket är förklarligt om man tror att de är skadliga. Vad som ofta börjar hända om man lägger mindre tid på att få bort sina symtom är att man uppmärksammar dem något mindre, och att de med tid avtar. MCT söker inte ta bort symtomen (till exempel ångest eller nedstämdhet) utan hjälpa patienten lida mindre genom att tolka symtomen annorlunda och se vad som händer med dem om man lägger mindre energi på att bli kvitt dem. 


Syftet med detta steg är att visa hur våra föreställningar om symtom kan bidra till lidande och leda till att vi lägger mer tid och energi att analysera dem än vad som blir långsiktigt hjälpsamt. I detta skede gör man även övningar och så kallade beteendeexperiment för att testa olika farhågor personer kan ha om sina symtom.


(En nyansering: det finns goda skäl att anta att långvarig stress och ohållbara levnadssituationer kan leda till ohälsa. MCT:s mål är inte att förmedla “stress kan aldrig vara farligt” utan att utforska patientens farhågor om symtomen, genom frågor som:


“Är ditt största problem just nu att man kan bli utbränd, eller att du oroar dig mycket för att bli utbränd?”

“Om du inte tolkade ångest som att du var på väg att gå in i väggen, hade den då varit ett lika stort problem?”) 


Steg 4 - Positiva metakognitioner - Är oro eller grubblande hjälpsamt?


I detta skede känner patienten förhoppningsvis ökad kontroll över sina symtom. Efter övningar och dialog känner hen förhoppningsvis även att symtomen inte är farliga eller skadliga på det sätt hen tidigare tänkt. Behandlingen kan då skifta till att utmana olika tankar om att oro, grubblande eller andra mentala strategier kan vara nyttiga. Dessa tankar (kallade positiva metakognitioner) kan ta sig uttryck genom formuleringar som:


  • “Om jag oroar mig är jag förberedd”

  • “Om jag analyserar mitt mående kommer jag att förstå mig själv”

  • “Om jag är på min vakt kommer dåliga saker inte att hända igen”


Arbetet med dessa metakognitioner kan ske på flera sätt. Ett vanligt sätt är att göra ett retrospektiv på behandlingen: man tittar på tiden som gått under behandlingen då patienten exempelvis oroat sig mindre, och tittar på om personen verkligen varit sämre förberedd för olika problemsituationer. Ofta ser man att så inte är fallet. Ett annat sätt man kan arbeta med antaganden som dessa är att ge som hemuppgift att ha “orosdagar” hälften av veckans dagar, och “vanliga” dagar resten. Syftet med detta är att nästa session sammanfatta om man var mer alert, problemlösande, eller förberedd under sina "orosdagar" i jämförelse med de vanliga dagarna. Ofta förhåller det sig tvärtom, vilket kan ifrågasätta antaganden om att oro är hjälpsamt.


Sammanfattning


Många texter om MCT kan ibland kännas något kryptiska och komplicerade. Detta kan bero på en inneboende motsättning: MCT som terapiform bygger mycket starkt på dialog och praktiska övningar. Texter om MCT är uppbyggda som monologer och beskriver terapin med abstrakta begrepp. Formspråket är med andra ord motsatt hur själva terapin är uppbyggd, och en del av MCT:s essens kommer då att förbli oförmedlad. Icke desto mindre hoppas vi med denna text ge en känsla för vilket behandlingsgrepp man har i MCT och ge en mer detaljerad bild av hur en behandling ser ut och går till i praktiken. 

196 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
bottom of page