Övertänkande är ett fenomen som många av oss känner till, men det är sällan vi reflekterar över varför det uppstår och hur eller när det blir ett problem. Ett tidigare blogginlägg adresserade övertänkande utifrån vanliga frågor vi får om ämnet - detta inlägg kommer att bygga vidare på de svar som gavs och med olika metaforer och infallsvinklar försöka förstå och förklara övertänkande från ett MCT-perspektiv.
Metanivå eller innehållsnivå?
Centralt för att förstå hur MCT ser tankar och övertänkande är uppdelningen i mellan innehållsnivå och metanivå.
Att analysera tankar på innehållsnivå innebär att vi fokuserar på vad tankarna handlar om. Vi försöker förstå, lösa, eller på något sätt bearbeta de problem som tankarna väcker. Detta kan innebära att vi återkommer till samma tanke gång på gång, i hopp om att till slut hitta ett svar eller en lösning. Men det som händer är ofta att vi fastnar i ett tankemönster som gör att vi ägnar ännu mer tid åt problemet, utan att faktiskt nå ett konstruktivt resultat. Det är här övertänkandet tar fart.
I kontrast till detta står metanivå, att se tankar som just tankar utan att “gå in i dem”. Personer beskriver tillståndet på olika sätt, och nedan följer några vanliga metaforer för att illustrera skillnaden mellan just innehålls- och metanivå.
Myggbettsmetaforen
Att klia på ett myggbett ger en tillfällig lättnad, men leder ofta till att klådan förlängs. Att lämna ett myggbett ifred är ofta otacksamt i början, men leder till att det läker ut snabbare. Att försöka besvara oros- eller grubbeltankar med rationalitet och motargument (det vill säga att möta dem på innehållsnivå) kan liknas vid att klia på ett myggbett. Att notera klådan men utan att klia tillbaka kan liknas vid att förhålla sig till tankar på metanivå.
Bäckmetaforen
Här liknas tankar vid löv som flyter i en bäck. Vissa flyter obehindrat och försvinner snabbt, andra fastnar i någon krök och blir kvar längre. Analys eller bearbetning på innehållsnivå kan här jämföras med att gå fram och flytta på löv man vill ska försvinna, medan metanivå kan liknas vid att stå en bit ifrån och se alla löv och inte försöka förändra deras banor i bäcken.
Hur blir innehålls- och metanivå relevant för övertänkande?
Många som upplever att de hamnar i övertänkande känner att de inte har någon kontroll över sina tankar, och att de “fastnar”. Vad de ur ett MCT-perspektiv upplever att de fastnar i är just tänkande på innehållsnivå. Man kanske vet att man inte kommer att kunna tänka sig fri från sin oro, men det känns inte som att det går att sluta. Utifrån metaforen ovan: man vet att ens kliande kommer att göra klådan värre, men man kan ändå inte låta bli. En MCT-definition av övertänkande kan då bli: att på innehållsnivå fastna i att försöka besvara och "bli klar med" olika tankar, utan att känna att man lyckas.
Vad gör man åt det?
Utifrån ett MCT-perspektiv blir övertänkande och tänkande på innehållsnivå ett problem när tankarna man försöker “lösa” är oros- eller grubbeltankar som inte har några tydliga svar. Ofta är de tyvärr också associerade med negativa känslor som man försöker reglera ner eller minska genom att komma fram till bra svar i hopp om att då kunna släppa tankarna. Denna jakt på “bra svar” i syfte att minska negativa känslor, är ofta en del i övertänkande. Inom MCT arbetar vi med att synliggöra detta och hur övertänkande och upplevd kontrollförlust över sina tankeprocesser ofta hänger ihop och fördjupar lidande. Vi arbetar därefter med att gradvis ersätta analys på innehållsnivå med tänkande på metanivå, genom introduktion av losskopplad uppmärksamhet (kallas även Detached Mindfulness, läs mer här och här). Att uppleva ökad kontroll över vilka frågor man försöker lösa på innehållsnivå, och vilka man låter bli att försöka “lösa” överhuvudtaget, kan vara ett hjälpsamt steg framåt för den som upplever problem med övertänkande.
Är det dåligt att tänka på innehållsnivå?
Denna fråga kommer ofta upp. Nej, att tänka på innehållsnivå behöver absolut inte vara dåligt - människor gör det helt problemfritt flera gånger om dagen. Att göra om middagsplaner utifrån att en ingrediens var slut i affären, eller att välja en alternativ resväg på grund av en olycka- inget av detta skulle gå att göra om man inte “gick in i” vissa av sina tankar på innehållsnivå. Väldigt många av våra "yttre" problem, som rör just tider som ska passas, jobb som ska göras, mat som ska lagas etc. kan lösas genom tänkande på innehållsnivå. Det är när tänkande på innehållsnivå upplevs som den enda tillgängliga strategin för att ta hand om både yttre och inre problem (exempelvis oro, grubblande, jobbiga känslor) som det bli ohjälpsamt.
Avslutning och vidare läsning
Denna bloggpost lånar många av sina resonemang, och citatet i rubriken, från Adrian Wells bok "Meta Cognitive Therapy for Anxiety and Depression". Detta är en behandlingsmanual för MCT som är anpassad för terapeuter och psykologer som vill jobba med MCT. En bok om MCT skriven mer för den intresserade allmänheten är exempelvis Pia Callesens "Släpp ångesten, fånga livet". Vi hoppas att du som läsare fått nya perspektiv på hur man från ett MCT-perspektiv ser på roten till övertänkande och hur man kan bryta det.
Comments