I MCT vill vi jobba för att förändra personers förhållningssätt till sina tankar och vilka tankebanor som sätts igång av olika tankeinnehåll. I detta arbete dyker en del frågor upp. Vi har här samlat några av de vanligast förekommande.
När blir tänkande övertänkande?
Kort sagt: när tänkandet leder till lidande eller känns okontrollerbart.
En person som tänker mycket men upplever att hen kan släppa tankarna när den vill och inte mår dåligt av sitt tänkande, skulle man nog inte kalla för en övertänkare. Om man däremot upplever att tankarna är svåra att släppa och leder till att man mår sämre än innan man börjar tänka, kanske ”övertänkande” är en passande beskrivning. Inom MCT-teorin blir den viktiga skillnaden mellan tänkande och övertänkande hur man ställer sig till metakognitionen ”mitt tänkande är okontrollerbart”. Tror man på detta påstående är sannolikheten större att man upplever att man fastnar i tankar och att man tänker mer än vad som är hjälpsamt. Håller man tvärtom inte med om att tänkandet är okontrollerbart blir det konceptuellt svårt att övertänka, då man kan välja att gå ur vissa tankebanor när man känner att det tar mer än vad det ger.
Är målet med MCT att man ska tänka på ingenting?
Korta svaret är nej, målet är inte att helt tömma huvudet på tankar. Målet är snarare att göra skillnad på att ha tankar och att göra någonting med dem. För att göra den här skillnaden så tydlig som möjligt bör vi gå igenom en viktig begreppsskillnad mellan tankeinnehåll och tankeprocesser.
Tankeinnehåll är verbala tankar, bilder, minnen etc som kommer och går under dagen. Tankeprocesser är de banor vi mer eller mindre medvetet lägger vårt tankeinnehåll i. Så om tanken ”jag är en dålig person” dyker upp, finns risk att man svarar på denna genom att starta upp tankeprocessen ältande kring denna tanke.
Ett praktiskt exempel: En MCT-terapeut som jobbar med en deprimerad patient skulle aldrig be honom eller henne försöka ta bort sina negativa tankar, det vill säga gå in och förändra sitt tankeinnehåll. Vad MCT-terapeuten jobbar desto mer med är ofta det omvända: att normalisera förekomsten av negativt tankeinnehåll och hjälpa patienten att svara an på detta på nya sätt. En fråga som undersöks i terapi är således:
“Kan man ha vissa tankar, utan att övertänka kring dem?”
Kan det inte vara bra att bearbeta erfarenheter och lösa problem?
Absolut, så är det säkert för många. Motargumentet från ett MCT-perspektiv skulle då vara att det många psykologiska problem (ångest, depression, dålig självkänsla etc) har gemensamt är en grundläggande övertygelse på att man behöver ägna sina reaktioner och tankar mycket tid och energi. Samlingsnamnet för detta är ”positiva metakognitioner”. Om en person har positiva metakognitioner om vikten av att tänka mer på sina problem men samtidigt känner att tänkande lätt övergår i övertänkande som inte tar slut, kan det uppstå problem. Det finns då risk att tankebanor som i början känns problemlösande och produktiva övergår i ältande eller oro som leder till psykologiskt lidande.
Samtidigt finns det säkert människor som bearbetar erfarenheter på ett sätt som inte leder till en känsla av övertänkande eller lidande. Detta behöver såklart inte vara problematiskt alls.